Sen sist har allt hänt och ett år gått. Jag tänker inte försöka sammanfatta eller återberätta detta allt, men ungefär såhär är det:
Jag och Rally har varit i allergidiagnoshelvetet och (förhoppningsvis) tillbaka. Gräspollensäsongen är just nu i sin linda men med bättre kunskap om vad det är kan utbrotten kanske stävjas i tid. Jag hoppas. Och hunden är glad, det är viktigast.
Det har också varit mycket jobb, som nu blivit till fast tjänst, och med den en osökt ovana att säga ”lika” som en riktig Gävlebo.
Och nästa vecka tävlar Rejsa sitt första SM.
…ok, det är en del annat som tar tid också, jobb t ex. Hursomhelst, sen jag bloggade sist har det hänt en hel del, bland annat så har jag och hundarna varit iväg på inte mindre än tre tävlingar, totalt fem tävlingsdagar varav en inofficiell. Ja, och så har supernäsahunden debuterat i hoppklass tre och plockat hem inte mindre än två hoppcert på sina första fyra starter!
Vi tar det från början:
Hudiksvall 1-2/6
Supertrevlig helg i lyxens tecken då vi fick åka husbil med Birgitta. Jag hade varit på tjänsteresa och inte sett hundarna sedan söndagen i Hofors då de liftade med EM till hundvakter i Stockholm, så jag var lite lätt nervös inför hur de skulle bete sig. Agilitymässigt visade sig oron vara totalt obefogad, däremot var Rally (som förväntat) på sitt absolut allra sämsta ”trötthumör” hela lördagen, vilket framförallt gick ut över stackars labben Hugo som fick ganska mycket mer skäll än vad han förtjänade (tur att han är lika tålig som han är högbent). Tröttheten märktes av litegrann kring banan, där hon var lite disträ och aningens lugn (med Rallymått mätt då). Efter lite specialbehandling i form av goda sovmöjligheter och lyxig egen promenad utan andra hundar så var Rally på betydligt bättre humör på söndagen och drämde då till med en nolla i agilityklass (komplett med godkända kontaktfält!) som räckte till årets första SM-pinne. Film på hennes lopp i Hudik:
Rejsa är ju av en lite mer snabbomladdad modell, så hennes eventuella trötthet efter en vecka hos hundvakt märktes inte alls på banorna. Tvärtom kändes hon finfin hela helgen och gjorde flera riktigt bra lopp. Allra bäst var hon i sista hoppklassen på söndagen där hon slog till med en nolla som räckte till VINST, vår allra första SM-pinne och ett likaledes första cert. Roligt roligt att få sätta en hopptrea med henne så snart efter uppflyttningen.
Inoff i Boulongerskogen
I torsdags var det dags för tävling igen, denna gång en mycket liten och extremt trevlig inofficiell tillställning i samband med Doggy Cup (som jag ju blivit för gammal för) i Boulongerskogen här i Gävle. Promenadavstånd till tävlingsplatsen kändes fint som omväxling och båda hundarna var superduktiga. Rally var så duktig att hon gick och vann vår lilla klass (tre startande) med ett nollat lopp och ett med en rivning. Superfina priser var det också, foder, hundgodis, tugg och liknande. En trevlig dag helt enkelt.
Knivsta 7-8/6
Denna tävling helgen innan SM är ett återkommande inslag i mitt agiliytliv och Knivsta BK kan verkligen konsten att leverera effektiva, trevliga och på alla sätt bra tävlingar. Så även i år.
På fredagen åkte jag fram och åter för en agilityklass III per hund. Båda var duktiga men vi fick inga resultat med oss hem. Lördagen fortsatte resultatlös för Rallys del, endast det sista loppet blev filmat och då var hon allt lite trött, gick t ex något långsamt i slalom (som jag ändå valde att belöna när vi ändå var diskade). Rallys helg var ju mest vikt åt genrep inför SM, och det kändes som att det blev ett bra sådant, hon har gjort fina kontaktfält och starter, fått belöning inne på banan ett par gånger och utöver det gjort riktigt fina lopp med någon liten miss som gjort att det inte räckt hela vägen fram. Nu laddar vi om med en kort jobbvecka och ett par träningspass och sen blir det fullt fokus på helgens SM. Vi är absolut inte så tränade som jag skulle önska att vi var efter en lång vinter med begränsade träningsmöjligheter, en skada och mer fokus på mitt jobb än på träning, men vi tar det för vad det är och jag tänker ha roligt på SM och njuta av att vara där, det är mitt huvudsakliga mål i år. Iallafall, film på Rallys genrepsbelöningar i Knivsta finns här:
Över då till lillstjärnan Rejsa. Hon gjorde en fin helg i Knivsta, vi fick i princip bara två typer av fel: på luckor i utbildningen och på banvandringsmissar från min sida. Näsan har lagt i en växel till på tävling och jag har inte riktigt hunnit vänja mig vid att handla den farten, och det är väl lika bra, för det finns fler växlar att plocka fram i den här hunden vill jag lova! I helgens sista lopp (Hopp 3b) gjorde Rejsa en favorit i repris från förra helgen och satte en nolla som räckte till SM-pinne och cert nummer två. Inte illa alls att ta två cert på de första två tävlingshelgerna i trean! Film på Rejsa:
Och så en skrytbild på Näsan och hennes precis lagom stora certrosett från Knivsta:
Idag har vi sovit, sovit och sovit lite till medan regnet öst ner ute och jag haft huvudvärken from hell (för lite vatten igår är misstänkt orsak). Förutom all sömn så har jag klippt bort en hel del päls på Rally eftersom hon fick några myggbett igår som hunnit utvecklas till förstadium av våteksem idag. Jag hoppas verkligen att de låter bli att blomma ut till riktiga eksem, det är så plågsamt för henne, och jag vill verkligen slippa raka ner henne i sommar igen!
På kvällskvisten blev det i alla fall en härlig skogspromenad där jag konstaterade att man kan ha mycket roligt med två hundar, en lila leksaksring (Rejsas pris från igår som båda hundarna är helt galna i) och en skog med lite stigar och mycket mjuk mossa. Väl ute på vägen igen ville Rally fortsätta den roliga leken med ringen och i ett ogenomtänkt ögonblick belönade jag därför full fart in mot mig genom att kasta ringen bakom mig på grusvägen. Följden av detta blev något som jag nog egentligen bara har väntat på att det ska hända: Rally kraschade i sin tvära inbromsning och har nu ett par sår på hakan. Turligt nog så verkar både tänder och leder ha klarat sig fint, men jag lär inte belöna på det där sättet igen…
Testkamp med ringen innan vi går ut i skogen:
Lite poserande
”Kasta nu-minen” före kraschen:
Rallys haka efter kraschen:
Rallys relation till ringen efter kraschen (oförändrad):
Då var vårens agilitycirkus igång för fullt och helgerna ägnas åt (trevlig och mycket social) väntan, promenader, jakten på den perfekta skuggan och ofrivillig förbättring av agilitybonnbrännan. Ja, och så lite agility då 🙂
De sista helgerna har vi tävlat massor, med varierande (mest frånvarande) framgång. Rally har diskat sig på småsaker, Rejsa på lite större (i klass 3) eller inte alls men då fått struntfel (i hopp 2). Roligt är det i alla fall, och de känns fantastiskt fräscha efter vinterns vila och rehabinsats.
I helgen var det klass III-tävling i Hofors och på söndagen dessutom klass II-tävling Sandviken, två klubbar hyggligt nära vår nya hemort. Så jag anmälde till båda och tänkte att går det så går det.. Det gick! Men jag hade den där Madnesslåten som heter just Madness på hjärnan hela helgen, ni vet:
”Madness, madness, they call it madness
Well if this is madness
Then I know I’m filled with gladness”
Med nämnda låt på repeat i bakhuvudet har jag gått genom helgen med ett leende på läpparna. I många delar har detta varit en alldeles perfekt tävlingshelg! I fredags kom Frida upp med Skott & Yes, vi åt god mat och hade allmänt trevligt som vanligt.
På lördagen var vi bara i Hofors och tävlade, en perfekt tävlingsplats med badmöjligheter för hundarna, bra hinder, supertrevliga arrangörer, ett kök som serverade riktig mat även för oss som helst inte äter kött och… …ja, det var fantastiskt helt enkelt! Som krona på verket så gick båda hundarna fint, särskilt Rally som slog till med ett stoppat kontaktfält på Ahindret (som vi diskade oss genom att ta för tidigt eftersom jag banvandrat fel…), jag minns faktiskt inte när hon stannade på Aet på tävling senast, kanske förra sommaren, kanske inte ens då… Rejsa gjorde fina gungor men bestämde sig också för att hon skulle stanna för tidigt på balansen redan i helgens första lopp, en tendens som höll i sig hela helgen och som nu står överst på vår träningslista.
På eftermiddagen drog jag med mig några goda vänner på besök i en hassellund som ligger i närheten av klubben och som är fantastiskt fin att gå i (om man inte går fel och istället leder ut sina vänner på en ”över block och ännu mera sten sten-promenad” i tät, ogallrad granskog efter bara ett par minuter bland hasslarna…). Nåja, hundarna blev trötta i alla fall 🙂 På kvällen fick jag med mig E-M hem till Gävle medan Frida bodde kvar i Hofors hos en vän. Så mycket socialisering blev det inte direkt på kvällen, vi somnade ovaggade efter varsitt glas vin och lite sallad.
Film från lördagen:
Söndagen var min stora galenskapsdag: först ett agilitylopp i Hofos där jag flyttat Rejsa till startnummer ett för att hinna till Sandvikens BK (en halvtimme bort + lite extra tid eftersom det såklart var beläggningsarbeten och omledd trafik på E16) där vi skulle göra ett försök till på vår sista pinne i hoppklass II. Det fanns egentligen två hopptvåor den dagen, men jag visste redan när jag åkte att jag omöjligt skulle hinna båda om jag ville tävla Rally i Hofors på eftermiddagen, och det ville jag ju! Hursomhelst, väl framme i Sandviken visar det sig att arrangörerna tänkt ta en i PM icke aviserad lunchpaus, men när jag förklarat min lätt galna situation som ju byggde på kalkylen att de skulle följa PM så fick vi till en lösning där jag hjälpte till lite med praktiska saker som tillslut gjorde att jag faktiskt hann köra mitt och Rejsas lopp, som faktiskt blev nollat och räckte till vinst och uppflytt till trean! Bara att belöna hunden, gå av samtidigt som tävlingsbok blev ifylld och priser snabbutdelade, och så blåsa tillbaka till Hofors (fortfarande omdirigerad på småvägar), dit jag ankom lagom för att hinna gå banan två varv till Rallys första hoppklass, som för övrigt kan ha varit helgens bästa lopp (om vi glömmer den lilla detaljen att vi missade ett hinder på upploppet). Efter det blev det en disk i agilityklass med fina kontaktfält och därefter en sista hoppklass med den nu dödströtta Rally som helt hade övergått från att tänka på agility till att försöka stjäla mat ur funktionärstälten (jag är skyldig någon funktionär i Hofors en halv muffin). På ren vilja och underbart publikstöd (lyssna på filmen!) så lyckades vi sätta en nolla som tyvärr inte räckte till SM-pinne, men jaja, vi får väl springa fortare nästa gång…
Film från söndagens galenskap:
Sammanfattningsvis har vi alltså haft en helt underbar agilityhelg med massor av bra känsla även om den inte räckt hela vägen till resultat på pappret, ja, inte i klass III i alla fall 🙂
Träningslistan är lång nu, men med SM i antågande för Rallys del och debut i Hoppklass III för Rejsa är det ett par punkter som är extra viktiga, sammanfattar i plus och minus:
Rally
+ fina kontaktfält på balans och A hela helgen! Fortsätt hålla på kriterier, belöna när det är lämpligt och följ upp allt som inte är inom kriterier!
+ fantastiskt bra starter! det nya konceptet funkar verkligen, nu är det upp till mig att hålla på kriterierna. Ett litet note to self rör att hon bör få belöning för nedläggandet, det går lite motvilligt långsamt…
+ mindre rivningar nu än tidigare helger efter rehabperioden, men vi måste träna mer på full höjd. Det känns som att det är avståndsbedömningen som brister, vi får jobba på det!
+ huden har hållit för svalkande bad mellan loppen! Det hade jag aldrig vågat tro 🙂
+ när jag vågar satsa och springa för fullt så hänger hon på så himla fint, alltså: om jag väljer mellan två lösningar: ta den som det nästan inte går att hinna och lös det!
– gungan var bara med i ett lopp i helgen och då kändes den minst sagt lite skakig eller snarare hoppig. Träna!
– push-serpentin med tunnel bakom funkar _inte_ (agility III söndag): träna!
– rivningarna kvarstår, se ovan
– attityden innan sista loppet på söndagen, hon var grymt trött och ville inte kampa alls. Jag jobbade dåligt med att leka igång henne och bytte inte slutbelöning inför varje lopp som jag brukar eftersom Rally inte ”skrattar åt samma skämt flera gånger”. Skärpning! Tapper hund ändå som försökte springa trots att hon var trött.
– vi har haft väldigt yviga 180-graderssvängar och svängar efter bakombyten. Träna!
Rejsa
+ vi är i klass III på heltid nu! Ett år efter första pinnen, 11 vinster och en andraplats senare 🙂
+ underbar attityd i alla lopp, även hoppklassen på söndagen då hon var tvärslut innan men gick att veva igång med lite korv
+ fortsatt fina starter
+ tar handlingen bra och springer på helt ok så länge jag är fokuserad
+ superfina gungor
+ galopp ner på Aet i flera lopp, det brukar hon inte kunna
+ fantastiskt fin kamp innan loppen, vi har nog hittat ”vår grej” med kamp innan loppet och supergott godis i mål
– balansens kontaktfält: hon bromsar in tidigt, stannar innan position och står som fastvuxen. Vi måste träna massor!
– slalom har varit ojämnt
– något flummig när det blir fel, men om jag bara skärper mig så borde det bli fel mindre ofta
– bakombytena är tillbaka på noll, vi måste träna!
Det känns bra att läsa igenom listan ovan. Vi behöver träna massor, men sist jag kollade så älskar jag att träna hund, så det är liksom mer av en bonus än ett problem. Och nej, jag är inte (så) galen, jag är glad!
Gårdagen spenderades med träning i Kilafors hundhall, det såg ut såhär:
Rally
Rejsa
Med undantag för att min kondition verkligen inte är agilitymässig så kändes helheten bra. Detaljer finns att jobba med, t ex behöver båda hundarna repetera hur man hittar till matte och hamnar på rätt arm efter tunnlar samt öva på push-serpentiner och fart ända ner i position på kontaktfälten när jag hamnar efter. Roligast för dagen var Rallys fina starter med den nya metoden och att Rejsa satte några lead outs till serpentinposition, det har hon inte lyckats med förut. Roligt var det också att träna inomhus i den underbara hallen, trots vårvärme ute så kändes det mer än bra att köra ett inomhuspass och få njuta av riktigt jämnt och bra underlag. Men nu blir det utesäsogn och till helgen årsdebut i Oxelösund!
Idag har två stora saker hänt. Först och främst har jag fått träna agility ”på riktigt” för första gången sen skadorna. Med ”på riktigt” menar jag att båda hundarna har fått hoppa i alla fall litegrann på full höjd, att vi har gjort fler än ett par hinder på rad och att jag har vågat nöta lite. Som en direkt följd av att vi faktiskt tränat har jag ritat upp övningen vi körde och sparat på datorn. Och för att kunna spara den på datorn så var jag tvungen att skapa en ny mapp för banskisser anno 2013. Det har nog aldrig tidigare hänt att jag skapat åres skissmapp först i mitten på april, men det kändes på något vis bra att få skapa mappen, äntligen. Som jag har längtat, efter vår, efter hundträning, efter agility, och nu är vi äntligen äntligen igång!
Övningen vi gjorde såg ut ungefär såhär:
Handlingslösningen blev:
1-3 antingen FB 2a-3 eller push-vanlig sväng 2b-3.
3-4 FB
6-5 FB (experimenterade även med att serpentina 5 trots att det inte är en riktig serp)
8-9 antingen med serpentin över 9 och belöning när de jagat ikapp eller threaddle till 9b.
Jag gjorde framförallt varianten med 2b, och de flesta repetitionerna fick de inte göra hinder 9 alls.
Rejsa var allmänt ofokuserad och översocial första varvet, mycket förvånande då hon varit väldigt kampvillig och överenergisk tidigare när vi tränat, men jaja, hon har väl rätt till en dålig dag hon med… Hon hade lite allmänt dåligt tryck i pushen till 2b, gillar ju som vanligt inte att jag står still, hon var också rätt skällig, inte bara när jag var otimad (då hon ju brukar skälla) utan även lite allmänt när det svängde. Duktig var hon såklart, men inte riktigt så totalgalen och rolig som hon varit de andra gångerna vi tränat nu efter vilan. På hennes ”att träna”-lista står:
Starter – hon har ställt sig upp ett par gånger på sistone, framförallt när jag slarvat med startrutinen, skärpning där!
Pushar/värde för baksidor – den grundkunskapen verkar ha försvunnit lite under vintern
Springa fort mot stillastående matte – vårt eviga projekt har inte löst sig under den träningsfria säsongen
Fokus i röriga miljöer – eftersom det tydligen var svårt så jobbar vi vidare
Ta böjda tunnlar utan ”det kommer att gå långsamt nu”-skall. Jag har eventuellt hittat en lösning för detta när vi tränar på att runda stolpar, förhoppningsvis kommer den att gå att applicera även på tunnlarna
Rally hade en hel del rivningar, vilket jag räknar med när hon är otränad och överladdad, i övrigt kändes hon ganska fin, förutom att hon hade jätteproblem med att hitta linjen 1-2a när jag testade att ställa mig vid hinder 3. Träningslistan:
Starter – vi håller på att träna om till med en helt ny ingångsrutin där hon får kliva in mellan mina ben och lägga sig, ligga kvar, vänta på ”bra” och först därefter få frikommando. Jag själv är inte alls speciellt nöjd med rutinen, tycker inte om att behöva kliva över hunden, men det är ett enkelt sätt att ”tvinga” henne att släppa hindren med blicken innan start och just det verkar vara en viktig faktor för att få henne att vara mer ”pratbar” i starten. Att låta henne lägga sig verkar också vara en bra lösning, dels för att vi aldrig har gjort det i starterna förut, men också för att hon faktiskt svarar när jag felar henne om hon reser sig (för det gör hon ju såklart, det är ju ändå Rally), på något sätt är det tydligen en tydligare position för henne än stå och sitt som vi har testat hittills. När jag har felat henne när hon rest sig från sitt har hon bara blivit frustrerad och förvirrad, när jag nu felar henne om hon reser sig från ligg så lägger hon sig igen, det tycker jag tyder på att hon har någon form av förståelse för uppgiften som saknats tidigare
Hoppteknik – bara för att jag inte är förvånad över att hon river så betyder inte det att jag vill att hon ska göra det… Fokus blir på att få upp själförtroendet för höjder och på bendwork.
Linjesökningsövningar – det är tydligen dags att repetera. Inte så konstigt att de här kunskaperna fattas med tanke på hur länge sedan det var jag över huvud taget kunde träna starter med den här hunden…
Sammanfattningsvis var det jätteroligt att träna lite ordentligt igen och jag ser verkligen fram emot vårsäsongen när vi kan få till träningar mer kontinuerligt. Redan nu har vi tagit små steg framåt i och med att Gävle BKs grusparkering har tinat fram men inte torkat, vilket gör underlaget rätt bra att köra på även om man får planera sitt banbygge så att hundarna inte behöver springa över de partier som är väldigt blöta eller gropiga, men det är lätt gjort och ett rent nöje i jämförelse med att inte träna alls, så jag ser fram emot att få fylla min banskissmapp för 2013 med massor av skisser framöver. Vem vet, kanske kan träningsmöjligheterna till och med väcka liv i denna annars rätt sömniga blogg?
Just nu ägnar jag stora delar av min tid åt att längta efter vår, barmark och utomhusagility. Men eftersom det är som det är med den där halvmetern snö i skogen så får jag väl göra det bästa av situationen och bildspelsblogga om en som vet hur man njuter även av vårvintern:
Jag har två småofräscha hundar också, vilket är sådär kul. Rally har haft en sträckning eller liknande i ett bakben, verkar smärtfri nu men ska sättas igång mycket försiktigt och styrketräna för att jämna ut en viss ojämnhet i bakbenensmuskulaturen. Rejsa har ömmat i armbågarna men inte varit halt, hon är genomröntgad enligt konstens alla regler och genomklämd av superkompetenta Kjerstin på Ultuna, som också var den som upptäckte armbågssmärtan när jag var där med båda hundarna eftersom Rally varit halt (Rejsa fick bli kollad som en rutinkontroll inför tävlingssäsongen). Undersökningarna visar att det enda som egentligen fattas Rejsa är skrittmuskler och bålstabilitet, så vi jobbar på det. Som tröstpresent för alla skadorna har hundarna (dvs Rally – eller är det kanske jag själv?) fått en ny leksak, en fantastiskt rolig igelkott från IKEA, som kan pipa, kastas i väggen och pipa igen. Dessutom är den misstänkt lik någon annan i det här hushållet…
Båda hundarna rehabar med andra ord för fullt och får som tur är också motioneras i stort sett som vanligt (förutom att Rally inte går lös som hon brukar). De går med klövjeväskor, gör små balansövningar både med och utan hjälpmedel, skrittar, skrittar och skrittar lite till och får massage på strategiska ställen. Rejsa vattentraskar dessutom en dag i veckan och kallar det för vattentortyr. Och Rally ägnar en stor del av kvällarna åt en övning som på sikt ska gå ut på att backa långsamt över en kavalettibom, just nu verkar övningen gå ut på att galoppera baklänges så fort det bara går (det är ganska fort), eller möjligen att sparka ner konen som bommen sitter fast i med en välriktad spark med höger baktass, men vi jobbar på med att knäcka den nöten…
Idag har vi i alla fall varit ute på en riktigt härlig långpromenad. 2 timmar och 15 minuter på skoterspåren i skogen här hemma, med Rejsa lös och Rally i flexi. Flexit har visat sig vara en riktigt bra lösning för oss just nu, jag kan faktiskt inte begripa hur jag skulle kunna lyckas med att sätta igång henne ”försiktigt” efter koppelvilan utan att använda den här i alla andra sammanhang helt vidriga koppellösningen. Hon är ju inte direkt lugn av sig den där damen, och koppeltvång i tre veckor har inte gjort saken bättre direkt… Vi har hittills gått två promenader i flexi, på temat 15 minuter uppvärmning i vanligt koppel och sen fritt röj inom flexits gränser så länge vi är på bra underlag (skoterspår) och så 15-20 minuter nedvarvning i vanligt koppel på vägen hem, och pepparpeppar så verkar det funka. Hon har tex bara gjort två riktigt galna tokryck som lett till tvärstopp när flexit tog slut, det är ganska bra för att vara hon…
På promenaden passerade vi Valbo BK, där det var tydligt att utomhussäsongen är långt borta trots att det töat i en hel vecka…
Vi fick också uppleva riktigt fin solnedgång mellan träden.
Och så träffade vi ett monster av värsta sort! Tyvärr hann monstret förvandla sig till en rotvälta precis när Rally skulle oskadliggöra det…
På kvällspromenaderna möter jag ofta ett par i övre medlåldern som har två tibetanska spaniels. De tibetanska spanielarna har flexikoppel på sig och gör utfall mot mina hundar när vi möts. Mina hundar sitter som alltid vid hundmöten i en snödriva och äter godis medan paret passerar.
För någon vecka sedan stannade tibbehussen upp och berömde mina hundar som var så duktiga, varpå jag replikerade med ett ”det är inte så svårt, bara jag har massor av godis”.
Igår kväll utspelade sig följande konversation:
Tibbehussen: ”Vad har du för godis egentligen?”
Jag: ”Det är deras vanliga torrfoder, men de får det nästan bara som godis när de är duktiga”
Tibbehussen (mumlande för sig själv): ”Otroligt”
Jag själv tycker inte att det är så otroligt och hoppas i mitt stilla sinne att de har godis med sig nästa gång vi möts.
Här har det varit tyst och tomt länge nu, sen förra året faktiskt. Inte för att det inte händer saker utan tvärtom för att det händer massor. Sen sist:
Förlängd tjänst till juni 2014, inklusive en liten löneförhöjning och nya, ännu roligare, arbetsuppgifter
Träning med allra bästa E-M i fantastiska Knivstahallen (undrar hur snäll man måste vara för att få en egen konstgräshall av tomten nästa år? Jag kan vara jättesnäll)
Jul med familjen
Skidåkning med inte en utan två motiverade draghundar. Att koppla dem så att de springer bog vid bog istället för på rad var visst tricket för att väcka dragviljan även hos Rejsa
Biljard
Rejäl milstolpe på jobbet som kändes ypperligt bra i magen
Vintercup i Knivstahallen, duktiga men överladdade hundar. Rejsa för en gångs skull värst, Rally tvåa i en klass
Nyårsträning med Linda, grävlingdjuret och grävlingdjurets moder i Knivstahallen, samt överlämning av R-djuren som spenderade nyårsaftonen på Sekuritasskonferens
Nyårsfirande med utan fyrverkerititt
Årtiondets mest vältimade hundöverlämning på Friskis&Svettis Ultunas parkering
Reflextäcken på posten
Kortvarig men ack så fantastisk lösning på hundvaktsfronten.
Tävling på Åland utan resultat men med härlig känsla och en agilityklass med näst bästa tid för Rallys del
Hemmajobb/VAV då Rejsa kom hem från Åland med en magsjuka som inte inbjöd till ensamlämning
Framletning av Rejsas löparbyxor, samt förvisning av nämnda hund från samtliga möbler tills löpet är över
Inköp av sprillans ny soffa (många vuxenpoäng till mig)
Snöstormspromenad med Rejsaänglar i snön och jakt av imaginär katt som var där en gång förut (signerad Rally såklart)
Soffmontering, trerättersmiddag och mysfrukost med före detta korridorsgrannarna, numera fina vännerna, Jenny och Linn
Soffhäng och jakten på det perfekta soffbordet
Slutfix på exjobbet (pågående projekt, jag har paus just nu och deadline imorgon)
Ålandstävlingen förtjänar sammanfattning i eget inlägg och film, men det får bli en annan dag. Nu, mångminusgradig promenad, mer plugg och så kanske en mandelfri semla på det.
I helgen har vi varit i Vårgårda och tävlat agility (vad annars?) i Tångahallen. Förmodligen den bästa tävlingsplatsen i landet, med boende så nära att hundarna kan sova på rummet istället för i bur eller bil mellan loppen, med fina promenadmöjligheter och ett helt magiskt bra konstgräsunderlag. Fantastiskt! Extra fantastiskt blev det av att Elin och Joule kom upp från Halmstad och hängde med oss lördag-söndag.
Fantastiskt på ett annat sätt var attityden hos tävlingsledningen. Maken till otrevliga människor har jag aldrig träffat på under mina snart 15 år som agilityaktiv. I samband med mitt och Rejsas första lopp på lördagen blev jag t ex utskälld hela tre gånger för att jag var på plats för tidigt vid målfållan. De hade ett mycket märkligt system med två inropare som slussade de tävlande mot start och eftersom jag verkligen inte begrep hur det hela fungerade och avskyr att behöva stressa till start så gick jag upp och ställde mig bredvid startfållan när hund nr 29 gick in, vilket kändes rimligt eftersom jag hade nr 31. Jag blev då utskälld 1) av ”inkastarinroparen”, 2) av speakern, i högtalaren, precis innan min start (dock inte med namn nämnt, men med tydlig syftning), samt 3) efter mitt lopp, då speakern böjde sig över mig där jag satt på marken och belönade Rejsa, han gormade, var otrevlig och blev bara ännu högljuddare när jag sa att jag vägrar diskutera detta för jag belönar min hund. Resultatet blev att Rejsa blev rädd och jag så ledsen att jag grät stora delar av avgångspromenaden (och jag har inte lätt till gråt!). Vi vann det där loppet, jag borde inte ha behövt gråta på avgångspromenaden. Eller ja, generellt sett borde ingen någonsin behöva bli bemött så illa att det kommer tårar.
Trots attityden hos somliga av arrangörerna (inte alla såklart, de flesta var ju som vanligt helt fantastiska) så lyckades jag och hundarna prestera riktigt riktigt bra i helgen:
Rejsa vann agilityklass 2 på lördagen och blev därmed uppflyttad till agilityklass 3. Hopptvåan på lördagen blev en frivillig disk pga en tjuvstart som jag inte ville släppa igenom. I hopptvåan på söndagen fick vi en femma i slalom på ett i övrigt helt ok lopp. Och i debuten i agilityklass 3 på söndagen gjorde Rejsa ett superlopp som hade varit nollat om hon inte missat en port nånstans mot slutet av slalom. Näsan har haft superfin attityd hela helgen, varit rolig att köra och klarat det för henne nya underlaget riktigt bra även om hon blir frustrerad och skällig när jag hinner så mycket mer än vanligt. Film på Rejsas lopp finns här:
Rally gjorde årtiondets hopp från balansnedfarten i agilitytrean på lördagen men var i övrigt felfri, vilket räckte till en delad sjätteplats och en mycket efterlängtad SM-pinne. I lördagens hoppklass fick Rally springa med Elin, som hade blivit lovad ett hopplopp med någon av mina hundar och valde den fläckiga & mammiga hunden istället för den översociala och långnästa. Rally tyckte att det hela var en mycket dålig idé, och hävdade bestämt att hon var hundnappad, men stannade i alla fall på banan och tog sig runt med en vägran och lite tidsfel. Och jag tyckte att det var väldigt roligt att få se min hund springa med någon annan.
På söndagen inledde Rally stort med att nolla agilitytrean och efter lite dramatik med förvirring kring vår tid i det loppet så stod det klart att vi kommit trea och fått vår sista SM-pinne! Så himla härligt och som vi har kämpat i år utan att lyckas sätta det! Resten av dagen svävade jag på små endorfinmoln och bara njöt av varje sekund inne på banan i de två loppen som var kvar (Rejsas agility3-debut och Rallys hoppklass). Även i hoppklassen lyckades jag och Rally nolla och komma trea, och det loppet, det var riktigt riktigt häftigt och en alldeles perfekt avslutning på tävlingsåret 2012. Film på Rallys lopp:
Tävlingssäsongen är i princip slut för i år, men nästa år väntar nya utmaningar. Nu närmast laddar vi för Åland i januari och sedan blir det vintervila, förmodligen ända till Gåsahoppet. Urvalet av tävlingar har gjorts helt och hållet baserat på att det helt underbara underlaget i Tångahallen har väckt en svårhanterlig längtan efter att få tävla (och träna) massor på konstgräs, gärna typ jämt!
Extra peppande känns det att få planera in de här tävlingarna när jag nu äntligen har en hund i klass tre medium också (nåja, i agilityklass i alla fall), för herregud vad jag har saknat att få tävla i ”min” klass. Rulle gick i pension våren 2006, sen dess har jag visserligen tävlat en hel del, men det var något speciellt med att få komma ”hem” till mediumtrean i söndags. Det var ju där mitt agilityliv börjde för en himla massa år sedan, så det är med en blandning av nostalgi och förväntan som jag planerar för nästa års tävlande med de två finaste R-djursfröknar man kan tänka sig.
En blogg om R-djuren 