Ordspråket säger att det som börjar bra slutar dåligt, men det som börjar dåligt slutar ännu värre. Riktigt så illa är det såklart inte jämt, men visst ligger det något i att en promenad som börjar med kaos och galna hundar sällan fastnar i minnet som en lugn och harmonisk tur? De promenader som börjar bra tenderar dock att fortsätta vara trevliga.
Ett sätt att börja sin promenad bra, som dessutom är rätt trevlig ur säkerhetssynpunkt, är att skaffa sig en rutin för hur man gör när man går ut genom dörren. Man skaffar sig helt enkelt en vana som leder till att promenaden börjar konfliktfritt.
Min rutin är rätt enkel: hundarna får inte tränga sig förbi mig, utan ska stanna innanför tröskeln medan jag går ut genom dörren och först på mitt kommando följa med ut. I Rallys fall innebär detta även att hon ska sitta, helt enkelt för att jag testade att lära in det så. Sheltiesarna har som vanligt mer slappa regler och får göra vad de vill så länge de inte smiter ut, men de är också naturligt “lydigare”, så det funkar bra ändå.
Hursomhelst är det ganska enkelt att lära in att hunden ska sitta eller i alla fall hålla sig innanför dörren. Jag gör helt enkelt i ordning mig och hunden för en promenad, ställer mig vid dörren, trycker ner handtaget och gläntar på dörren. Om hunden då försöker kasta sig ut så stänger jag helt enkelt dörren. När handtaget trycks ner igen är jag observant på vad hunden gör, har den redan då påbörjat ett hopp ut genom dörren så släpper jag helt enkelt upp handtaget igen och väntar tills hunden backat tillbaka. Ganska snart brukar detta resultera i att hunden faktiskt håller sig undan och låter bli att försöka kasta sig ut, helt enkelt för att det beteendet inte lönar sig: hunden kommer inte ut av att försöka bryta sig ut.
I början gör jag det enkelt för hunden och nöjer mig kanske med att den stannar inne såpass länge att jag kan öppna hela dörren och säga varsågod. Så småningom lägger jag till att jag själv ska kunna gå ut först, och jag kan även försöka mig på att lägga till olika störningar, t ex att kasta ut en leksak som hunden får först när den stannat kvar och väntat på sitt frikommando.
När hundarna väl kan det här konceptet är det ganska enkelt att överföra till andra typer av dörrar som vi stöter på i vardagen. Bussdörrar har t ex varit ett stort problem för mig och Rally eftersom hon verkligen inte gillar att åka kommunalt och hemskt gärna vill tro att vi ska av varenda gång dörrarna öppnas. Med lite träning har vi nu kommit till ett läge där hon fortfarande tror att vi ska av, men vet att hon måste vänta på tillåtelse innan hon får gå ut. Samma sak gäller bilburaren, där är det verkligen supersmidigt att kunna öppna buren – koppla hunden och sen låta den komma ut. Istället för att försöka fånga in en överlycklig hund som smitit ut och nu skuttar runt på en parkering full med bilar och folk.
Varför gör jag då detta? Jo, för det första för att det är ett trevligare sätt att starta sina promenader med än att nästan bli nedtrampad av ett gäng överentusiastiska dårar som inget hellre vill än att komma ut och busa. Men också för att det faktiskt är säkrare att gå ut genom dörren på detta sätt. Det kan ju faktiskt vara så att det finns något utanför dörren som jag inte vill att mina hundar krockar med, någon av grannarna kanske har tappat en glasflaska på vägen till soprummet och inte hunnit städa upp den än, eller så sitter det en katt där ute som mina hundar skulle ha mycket svårt att passera på ett lugnt sätt om de fick syn på den.
Eller, för att ta ett dagsaktuellt exempel från huset där jag bor: grannens arga blandrashund kanske är lös på loftgången. Om jag släpper ut mina hundar framför mig i det läget så har jag garanterat ett slagsmål att hantera, och det är både stressande och potentiellt farligt för mina hundar, som är betydligt mindre än grannens. Om jag istället kliver ut före mina hundar och vet att de stannar kvar inne tills jag ger dem tillåtelse så har jag tid att upptäcka eventuella glasbitar, katter eller grannhundar. I värsta fall har jag också möjlighet att lösa situationen genom att snabbt stänga in mina hundar, fånga grannhunden i halsbandet och leda hem den.
Hur gör du när du går ut genom dörren?



Mina hundar ska gå bakom mig då vi går ut så att jag får ut huvudet genom dörren först och kan avbryta om retirera in igen om det skulle behövas
Jag gör det av en anledning till och det är att de klämmer sig i dörren om de går ut först. De har så brottom att de försöker gå ut bara en cm är öppen och det känns inte så hälsosamt… Om de ska ut ur bilen ska de sitta och som vanligt då så kör jag godisövergång där jag har kastat ut några godisar på backen som de får ta vid frikommando för att de inte ska rusa iväg utan få övergå till en lugn aktivitet
Just dörren har jag faktiskt inte så mycket regler kring, det har fungerat av sig själv. Skulle de springa omkull mig får vi skapa regler då… Däremot har bilen en massa regler. Man får absolut inte hoppa ut själv och definitivt inte innan man fått okej. Kaia åker i bur men de andra sitter just nu “lösa” i bakluckan bredvid Kaias bur så det skulle kunna bli riktigt farligt om de bestämde sig för att hoppa ut innan jag ens öppnat bakluckan ordentligt. Kaia får inte heller kasta sig ut när burdörren öppnas, inte ens om de andra hundarna redan är utsläppta och springer runt.
Mina tror jag går ut hur de vill men de är rätt lugna så har aldrig varit något problem.. Däremot när vi ska gå in får de vänta i trapphuset tills jag säger att de får komma in. Det har varit av den enkla anledningen att katterna inomhus inte ska bli påflugna av dårar och att man inte ska behöva trängas med dem i hallen när man klär av sig
Tack för dina intressanta idéer! ämnet känns så spännande att jag inte vet riktigt vilken ände jag vill ta tag i..
Billucka= regler, ytterdörr= inga regler
När det behövs har jag ett slappt vänta-kommando som fungerar rätt bra.
Där gav du mig ett uppslag! De slappa kommandona ska inte underskattas i vardagen
Tänkte på precis det här idag! Vi har fått en inneboende (med fyra ben) och med två hundar aktualiseras frågan… det är inte bara allmänt skitkul att gå ut – man gör bäst i att ta till ALLA medel för att va SÄKER på att få följa med… Min tanke är att vi har samma rutin som den du beskrivit, funkar ok (med en hund, med två har det inte hunnit bli en vana…) men det jag verkligen skulle vilja ändra är släppkommandot. Skulle vilja ha ett “Jamen då går vi ut genom dörren men på ett nästan lojt sätt eftersom det ska låsas och hystas med handväskor osv”. Nu blir det som en explosion när kommandot kommer… En utmaning för mig som jag tror jag måste ta tag i om jag ska slippa börja varje promenad med stresspåslag! Ytterligare en dörrenvana jag ska få till är att samma regler gäller även om ett barn öppnar dörren!
Förstår precis vad du menar med att det vore trevligt om de var lugna när de gick ut. Mina jobbar inte riktigt så dock… Kan dock tipsa om Elin Jönssons blogg om godisövergångar, det tror jag skulle kunna vara nåt i de där lägena då man vill ha lite lugn och oflängig attityd: http://creativedogs.wordpress.com/2011/07/19/godisovergangar/
Tackar, bra länk, absolut något att testa – både bilvarianten och vid ytterdörren! Vid bilen tycker jag inte att det är några problem (för MIG…) för då kan man ju göra sig helt klar innan djuren kommer ut, vid ytterdörren är det så mkt mer meck (återigen ur mitt perspektiv). Sett ur hunden synvinkel tror jag bilen än mycket “värre” – man vet ju aldrig hur superduperspännande det är och vad man måste vara beredd på när luckan öppnas – om man då kan skapa en vana som är skön för en själv – OCH ger hunden möjlighet att välja att komma ut med en cool attityd, ja det skulle ju sitta som en smäck
Vi har lyxen att bo på landet (mitt i skogen) med ungefär 1 ha stor tomt, öppet runt hela huset, plus en glasdörr så jag släpper helt enkelt ut mina hundar… Eller ropar på de när jag är redo, eftersom de ofta befinner sig på resp sovplats… Tidigare hade vi dock samma regler som du, när jag bodde i lägenhet. Då fick hundarna sitta (alt stå, dvärgschnauzer är som sheltie – slappare regler) och vänta tills jag sa att det var ok att gå ut. Perrin är inte mycket för promenader så detta har aldrig varit ett problem…